Utan dig är jag ensam i livet som var vårt

Du hade alltid plats för mig innanför din ulster, jag hade värme åt dig i mina händer. Vi hittade alltid ostörda platser för vår kärlek. Regniga parker, folktomma bakgårdar, obevakade portar med just så mycket mörker som vi behövde för att glömma världen. Sådan var vår kärlek: en flock vilda starar i en dunkel trappuppgång.

Ingen kan efterlikna din doft. Din doft är du i de vita lakanen en mörk vintermorgon långt sedan du gått därifrån, tagit bussen in till stan med min doft i yllehalsduken du lånat.

Jag vet inte vem som skrivit det, men det låter fint.
marcusarm

Kommentarer
Postat av: jennie

är det inte elsie?

2008-05-13 @ 10:45:38
Postat av: Myltan

hmm..ingen aning. hittade det i en bok med visdomsord om kärlek. tyckte det var fint..men det stod inget namn. Så Elise är mycket möjligt hjärnan bakom orden.

2008-05-13 @ 20:15:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0