It feels allright
Dagen har varit mysig om man bortser från hals/öronont.
Till Amanda och Paula som efterfrågade teckningstips:
Jag har ju egentligen ingen utbildning men jag ska tala om vad jag tror.
Först och främst så tror jag inte riktigt på det här med "talang" det är övning som gäller, så öva, öva, öva! Vad jag vet kan man klara av praktiskt taget allt med lite övning, även att måla. Det viktiga är att viljan finns, då kommer man öva ihärdigt. Sen tror jag på att man ska försöka måla precis som man har lust, vara sann mot sig själv och måla på sitt sätt.
När det gäller övning är allt bra, från seriösa försök med oljefärg till små kladdiga skisser på baksidan av kvitton.
Måla av exempelvis händer från olika vinklar, det kan vara 30sekundersskisser som inte ser ut att vara mycket för världen, men du lär dig hur anatomin fungerar. Första försöken kan bli jättedåliga, men du lär dig bättre för varje hand du tecknar.
Sen gäller det att titta på saker också, verkligen titta. Se på saker som om du skulle måla dom när som helst. Hur förgrenar sig björkens kvistar, jämfört med granens. Vilken hållning har folk när dom står i kön på ica? Hur ser ratten på bussen ut?
Jag gillar att titta på perspektiv, hur fönstrena på höghusen blir plattare ju närmare huset jag kommer, eller hur långsidan på huset blir mindre och mindre, för att tillsist försvinna helt medan jag går förbi.
Jag vet att Jennie, min vän, gärna tittar på hur färger passar ihop, det är också bra.
Det var väl ungefär allt, så ha tålamod och öva, sätt upp små mål.
Jag tycker det var jättebra att skaffa en blogg ocks, för det första kan man liksom se hur min stil har ändrats över ett år och jag hade nog inte utvecklats så mycket målarmässigt om jag inte haft den. Dessutom har den öppnat nya vägar och möjligheter och alla snälla kommentarer stärker självkänslan tusenfallt!¨
Så tack och hej! nu ska jag vila!
godnatt!
I hope you feel the way I do.
Idag är det fullt med stjärnor på himlen och det känns i luften som att det skulle kunna bli ett vackert grönt norrsken, men det kommer inte jag att se för jag ska sova nu så jag kan måla imorgon.
Godnatt!
Glad Jul!
God Jul allesammans!
Nu har jag öppnat julklappar, ätit julmat och sjungit jullåtar! Såklart har jag tittat på Kan du vissla Johanna, som är bland de bästa svenska filmerna jag har sett. Det säger ju inte så mycket eftersom jag bara sett ca 2 bra, svenska filmer, men Kan du vissla Johanna är så himla fin.
Det var en bra filmjul, för jag fick även Old Boy - Hämnden som är en av mina bästa filmer i hela världen. Tack Johan!
På bilden är min kära syster, storasyster är det bestämt. Hon fick ett porträtt på sig själv i julklapp. Något mer har jag inte att berätta, förutom att jag känner mig så glad, så glad.
Ha det så fint ikväll!
Sunday
Gratis bussresor+ mysiga bussresor= Glad Mylta.
Istället för dom tio minuter det brukar ta att åka buss hem tar det en halvtimme med skidbussen, och sätena är sådana där gamla med brun/orange tyg. Klappar man på dom är dom lena åt ena hållet och sträva åt andra. Det är som med tåg, känns som tiden stått stilla i dom. Busschauffören bara kör och kör. En halvtimme i det förgångna
Ikväll ska jag ut med Sara och nyAndreas och kanske springer man in i Sara, Julia och Tove. Hoppas! Jag ska dansa tills fötterna blöder.
Jag tror jag tar skidbussen till Åre.
did you see the frightened ones?
Jag kan ligga på golvet i timmar och lyssna. Lyssna tills hela världen snurrar, snurrar kring tankar, funderingar och minnen om händelser och hyss.
Nu ska jag se på For a few dollars more, jag gillar cowboyfilmer. Speciellt Sergio Leones filmer..underbara.
Tell me over and over my friend
Föresten önskar jag mig ett litet nätt skrivbord..kanske till och med ett hopfällbart. Som det ser ut i dagsläget ligger jag på golvet och ritar, men jag har fått sår på armbågarna som svider så illa. Dessutom blir jag stel som en pinne av att ligga på mage eller knä, det tar minst en kvart att ta sig upp från golvet efter att ha legat illa i fem timmar. Nej, jag ska inte klaga, man ska vara glad att man ens har ett golv.
När ditt tåg kommer
Idag hittade jag en liten, gammalgul bok mellan väggen och ett skåp som ingen tittat bakom på massa år alldeles ensam var den, den heter Sehnsucht nach Sibirien. Perfekt tänkte jag, nu kan jag passa på att lära mig mer tyska. Vi får se om jag tar mig igenom den. Jag har så många böcker som väntar på att läsas och jag har börjat läsa på ännu fler, en del staplade i fina små högar några under fåtöljen och några under sängen.
Senaste boken jag läste ut var Dostojevskijs Brott och straff, den tog lång tid att läsa, så lång tid att när den var slut hade jag glömt början. Men jag gillade stämningen i boken så den hamnar ändå ganska högt upp på listan "bra böcker"
Högst upp ligger Veronika bestämmer sig för att dö (Paolo Coelho), kanske världens finast bok. Det är många år sedan jag läste den senast, men jag har fortfarande tankar som väcktes av den kvar. Det låter som en hemskt sorglig bok, men istället är det en så fin historia om livet...och kärlek såklart. En väldigt fin kärlek som inte går av för hackor, ingen himla Jane Austenlove.
Har ni några böcker att rekomendera kanske?
Dolami
Ibland målar jag av bilder som jag fastnat för, ibland tar jag detaljer i bilder som jag gillar och målar resten själv eller kombinerar med andra bilder jag gillar och ibland så målar jag på fri hand, men det är svårt och tar flera timmar extra.
Jag har lärt mig nästan allt från pappa och farfar, sedan är det många timmars envist övande, men jag har njutit av varenda moment i inlärningen och gör det fortfarande. Jag gillar att lära mig nya saker. Sedan tog jag en 50poängskurs i gymnasiet också, bild och form. Där försökte dom lära mig att blanda färger, jag lärde mig lite. Vill gärna lära mig mer om det en dag, men det får bli ett senare kapitel.
Jag har tryckt flickan i leopardjacka på en tshirt, det blev lite halvdant. Sedan dess har jag inte provat igen, har inte rätt utrustning tyvärr.
Angående beställningar så har jag tyvärr lite för lite tid för att hinna med det, men kanske kan jag göra det lite senare när allt lugnat ner sig på jobbet. Jag lovar att säga till när man kan köpa!
Med andra ord kommer jag inte hinna med att göra några julklappar åt era nära och kära i år...Jag är ledsen för det, men jag känner mig lite stressad för tillfället.
Sedan var det någon som nämnde frågestund, jag vet inte om det finns så mycket att fråga..men vill ni veta något, ha min åsikt eller bara säga något tycker jag att ni får göra det precis när ni vill så ska jag svara så fort jag kan. Det låter väl bra?
Ikväll ska jag titta på Lain. Hoppas den är fin. Kanske lika fin och mystisk som Angels egg. Då blir jag glad.
I just want to make that sad boy smile
Nu är har jag äntligen en liten stund ledigt, känns som jag har stressat hela helgen. Men jag klagar inte. jag skyndade bara från den ena festligheten till den andra. Byn är en enda stor fest såhär års...jag satte stopp idag.
Eftersom en del verkar vara lite nyfikna på vem jag är så tänkte jag berätta lite för er.
Jag är född och uppvuxen en liten bit utanför Åre, där jag växte upp i ett grått hus. Mina bästa vänner bodde i likadana hus på varsin sida om mig. Anton och Alexander heter dom, jag brukade städa deras rum medans dom visade sin kapsylsamling för mig. Vi hittade på massa hyss, tjuvknackade hos alla andra grannar eller kastade snöbollar på turister. Vi älskade att bygga kojor och ägnade både somrar och vintrar åt det, ofta letade vi efter spöken i gamla lador utan resultat. En gång gick jag och Anton vilse i skogen när vi letade efter en lokatt, det var väldigt läskigt och jag trodde nog att jag och Anton inte skulle överleva den vintern. Men det gjorde vi eftersom vi kom på att vi kunde följa våra egna spår tillbaka.
När jag blev lite äldre kom jag in i något slags ensammoode, jag ville mest av allt sitta ensam på mitt rum och rita. Anton och Alexander brukade komma över och fråga om jag inte ville ut och leka, ibland lät jag dom övertala mig. Det blev mer och mer sällan vi umgicks så som vi gjorde när vi var yngre. Nu har vi gått väldigt skiljda vägar även om vi fortfarande bor på samma ställe alla tre.
Så flyttade Tua in i ett hus i närheten och jag hittade mig en fin tjejkompis, en hel sommar pratade vi rövarspråket med varandra och ingen förstod oss.
När gymnasiet började flyttade jag till Östersund för att lära mig mer om musik, jag hade valt musik/natur med fiol som huvudinstrument, men jag tog även pianolektioner där. Jag började spela fiol som sjuåring, enbart för att jag var avundsjuk på min storasysters fiol som jag inte fick röra för henne. Hon slutade efter några år medan jag fortsatte, egentligen mest för att jag inte vågade sluta. Min lärare var..inte nådig mot dom som slutade.
Östersund var fantastiskt, jag lärde mig så mycket om musik, om mig och om människor. I Östersund lärde jag känna fina Jennie, hon som vill spendera tiden med att väva och brodera och är duktig med orden.
Som sextonåring gick jag och blev kär för första och hitills enda gången. Marcus som lärde mig allt. Jag ville så gärna ge honom mitt hjärta, men samtidigt som jag räckte fram det till honom, bad honom att ta hand om det, höll jag så hårt i det för jag vågade och ville inte riktigt ta risken att förlora fotfästet helt. Jag är inte en risktagare. Jag gillar trygghet och lugn.
Det var en väldigt fin tid, antagligen den bästa. Men jag tror att det var klokt att jag höll i hatten, för i somras när vi gick skilda vägar gjorde det rätt ont ändå.
Nu är jag hemma i Åre igen och arbetar för att ha råd att flytta vidare sen, Stockholm eller Berlin vore roligt.
Is there anyone you'd rather wish I'd be?
Uttryck
Det är lustigt när man ritar eller gör något man gillar, man lever sig in i det så mycket att det kan börja brusa i öronen. Man glömmer som bort världen helt och hållet. Bara tankarna, känslorna och jag.
Jag kommer ihåg när jag var yngre, då målade jag ofta väldigt dramatiska motiv, gärna hästar. I kombination blev det hästar som slogs eller i andra fall hästar som tittade ut över en fin utsikt eller så..jag kunde riktigt känna i hela mig hur arga hästarna var när dom slogs, eller hur det kändes i deras hjärtan inför den storslagna utsikten dom stod inför. Naturligtvis stämde inte teckningarna ihop med bilderna och känslorna jag hade och ville uttrycka.
Det irriterar mig än idag att det är så svårt att fånga den känsla man får när man börjar måla en bild.
Det gäller även musik, en del är så uttrycksfulla (och får musik att verka enkelt), vilket får mitt hjärta att slå ett extra slag. Men att det ska vara så svårt att spela uttrycksfullt trodde jag aldrig...man måste verkligen, verkligen koncentrera sig på nuet och inte irra iväg i andra tankar.
Bara spela, lyssna och känna, måla och känna.
Nautile
Här är min första akvarellmålning, inte så länge sedan men en helt annan tid. Tänk vad allt kan ändras bara på ett och ett halv år.
Jag längtar tillbaka en smula.
Sova på tunna madrasser i ett halvrenoverat hus bland sågar, hammare och gamla tapeter, sitta på gräsmattan i morgonsolen och titta på dom små svarta, irriga myrorna som knatade omkring runt fötterna, tillsammans med ett glas granatäppeljuice.
Titta i gamla, dammiga böcker. Måla så mycket jag bara kunde.
Gå på promenad ända bort till tågstationen för att sedan följa den lilla, grusiga stigen längs spåret för att komma fram till den svarta ån som ringlar sig fram genom den ytterst lilla staden (om man kan kalla det stad). Lyssna på träd som vi inte har här uppe i jämtland, fina lönnar och lummiga kastanjer.
Det var en fin tid och allt kändes till 200%. Synd bara att det är över och inte kommer tillbaka. Vi hade ju så mysigt.
Oh Dear!
Jisses!
Vet knappt vad jag ska säga! Tack! Tack för alla vänliga ord, jag blev så glad att jag nog inte kommer kunna somna!
Men värmer, det gör det!
Klockan är mycket och jag ska vila mig inför morgondagen. Men jag återkommer med svar åt dom som undrar något och bilder åt dom som bara vill titta!
Sov sött!
Nio till fem
Idag fick jag en sådan lust att måla just Sandra Beijer som är en stolt ägare till bloggen Niotillfem
