Myltan

Här är min första akvarellmålning, inte så länge sedan men en helt annan tid. Tänk vad allt kan ändras bara på ett och ett halv år.
Jag längtar tillbaka en smula.
 Sova på tunna madrasser i ett halvrenoverat hus bland sågar, hammare och gamla tapeter, sitta på gräsmattan i morgonsolen och titta på dom små svarta, irriga myrorna som knatade omkring runt fötterna, tillsammans med ett glas granatäppeljuice.
 Titta i gamla, dammiga böcker. Måla så mycket jag bara kunde.
Gå på promenad ända bort till tågstationen för att sedan följa den lilla, grusiga stigen längs spåret för att komma fram till den svarta ån som ringlar sig fram genom den ytterst lilla staden (om man kan kalla det stad).  Lyssna på träd som vi inte har här uppe i jämtland, fina lönnar och lummiga kastanjer.
 Det var en fin tid och allt kändes till 200%. Synd bara att det är över och inte kommer tillbaka. Vi hade ju så mysigt.